Hur som helst, veckan innan lovet var ju ingen bra vecka med datahaveri och krångligheter. Men som jag hoppades och önskade så var det en ängel (tack, Agneta) som fixade allt åt oss! Så den här veckan har barnen fått använda datorerna mycket. Som vanligt fick de göra sin del av bokstavsarbetet på datorerna. Barnen fick avsluta med att skriva två meningar och en hel del kommer ihåg stor bokstav och punkt.
För att få in lite mer fritt skrivande så fick barnen ta med sig bilder på sin familj. Jag visade barnen mitt arbete, där jag hade bilder på min familj och vad jag hade skrivit. Sedan tog jag bort exemplet och skrev upp stödord för vad jag ville att de skulle ha med i sin berättelse. Stödorden var: namn, ålder, jobb, tycker om att göra och adress. Utifrån dessa fick barnen sedan sätta sig i sina datapar och välja vems familj de skulle börja skriva om. Nu blev det verkligen ett test på det här "den ena bestämmer vad den andre ska skriva"
Barnen jobbade i halvklass och de flesta grupper hann med att skriva om en familj på ett pass, d.v.s. 60 minuter. Som vanligt tycker jag att barnen är duktiga! Jag vet inte om det är så att barnen är duktiga eller om det är jag som har för låga förväntningar...
Det som slår mig ju mer jag använder datorerna är bl.a. att barnen är så medvetna. När de skriver för hand och skriver "min mamma hetter maria ok jobar som kock" så vet de inte själva vad som är rätt eller fel. På datorn blir det rött när något är galet och barnen vill förstås rätta till det! Det måste ge barnen mer medvetenhet om språket, dess uppbyggnad och hur ljud-bokstav hänger ihop.
Det jag funderar över kring mig själv är hur jag gör när man går igenom det de skrivit. Ibland känner jag att jag skulle vilja ha mer tid till rättningen, att ha tid att prata mer med barnen om vad de skrivit och varför det är rött, och kan de själva komma på vad de ska göra för att det ska bli rätt? Ibland finns den tiden och ibland inte, och när den inte finns kan det lätt bli att man talar om vad det är för stavfel och snabbt hjälper dem att fixa till det. Förhoppningsvis så lär de sig något på det också.
Här får ni se två olika exempel på när barnen arbetade med familjen:
Härlig! Ligger i sängen idag och försöker kurera min förkylning. Vilket gott jobb de gjort. Tur att vi snart ska träffas för jag har en del jag funderar över hur man ska gå vidare. De är så olika. Några kan redan mycket som att spara, skriva ut och skriver en hel del. Några får jag påminna om hur man loggar in. Visst är det svårt med tiden. Jag vet inte hur man ska få till allt man vill.
SvaraRadera